tårarna slutar aldrig rinna. rädslan för att bli ensam kvar är för hemsk.

för livet. fy fan för dig... varför måste jag slita för dig? du skiter i mig, behandlar mig som skit.. FAN VA JAG INTE ORKAR MER NU

... kommit. du kommer aldrig någonsin bli frisk. enda chansen är operationen... men den vägrar både du & jag. chanserna för att det blir bättre eller likadant som det är nu ligger på ca 2,3%.. resten är att det går käpprätt åt helvette. men egentligen... kan det bli så mycket sämre än vad det redan är?....

... har pågått i flera år och jag orkar verkligen inte mer snart. kan det någonsin ta slut? jag är i tonåren o måste ta hand om min egen farsa... han kan inte ens ta medicinerna själv. jag har typ inget som helst ungdomsliv. nu låter jag säkert som en bortskämd äckelunge men fy fan så less jag blir ibland. vet inte vad jag ska ta mig till längre. hur länge ska detta pågå? flera år eller? tills du... tills du.. d...ör. hemska tanke. jag hjälper dig hela jävla tiden, 24-7, och ändå så får jag så jävla mycket shit av dig... du klagar, o säger att det inte finns någon värre än mig osv. men jag vet att det inte är du som pratar... utan det är sjukdomen!

...dagar då jag verkligen inte orkar mer. då jag bara vill lämna allt & alla. självklart finns dom dagarna då solen lyser och jag blir alldeles varm inombords, och livet faktiskt känns helt okej. men nu är jag inne i en sådan period då allt bara är mörkt och kallt. solen lyser utanför mitt fönster, men ändå så sitter jag med min kopp med varm choklad och en filt och bara drömmer mig bort... till en värld där sjukdomen inte existerar. till en värld där allt är bra. till himlen?

ibland så vill jag inget annat än dö. åka upp till paradiset och himlen. sedan så tänker jag på dig... pappa. att det kanske vore bättre om det var du som fick -- och åka till paradiset och sväva bland molnen. att det skulle vara så skönt för dig att slippa lida... slippa alla dessa mediciner. nu slog det mig att jag nyss önskade dig döden. inget paradis för mig inte... jag kommer åka rakt ner mot helvetet.

jag vet inte om jag kan leva utan dig. jag kan inte leva utan dig. jag älskar dig ;(

... inte blivit ett piss bättre än. jag vet att det har hänt, men jag vill inte förstå det. jag vill bara ignorera det. jag älskar han ju... fans helvette

... är det en sån där dag då jag verkligen inte orkar mer. ska han någonsin bli frisk? ska detta någonsin bli bra? det har pågått i så många år nu, och medicinerna tar aldrig. jag vill ha tillbaka han, känner han inte längre. det gör så ont i mig... i kropppen... i hjärtat... i själen. än en gång blir det att sitta o vakta... hela dagen, hela kvällen, hela natten. värst av allt - jag är ensam med han. orkar inte gå igenom det här själv. men jag vill inte lägga över hans, mina - våra problem på någon annan. jag vet att det snart kommer en bra dag igen. snart. men just nu är det åt helvette.