... är det en sån där dag då jag verkligen inte orkar mer. ska han någonsin bli frisk? ska detta någonsin bli bra? det har pågått i så många år nu, och medicinerna tar aldrig. jag vill ha tillbaka han, känner han inte längre. det gör så ont i mig... i kropppen... i hjärtat... i själen. än en gång blir det att sitta o vakta... hela dagen, hela kvällen, hela natten. värst av allt - jag är ensam med han. orkar inte gå igenom det här själv. men jag vill inte lägga över hans, mina - våra problem på någon annan. jag vet att det snart kommer en bra dag igen. snart. men just nu är det åt helvette.